bodilfredsdotter

Klockan är middags tid när vi anländer till Khao Lak.

Så vad tror ni Junior vill ha till middag????

Som alla barn vill ha, så det blir raka spåret till den Gyllene måsen :)

Jag s jälv drar en stor caffé latte, medan Drutten gör en check längs gatan.

Han kommer tillbaka och har hittat något dyk ställe han tycker verkar schysst.

Så efter maten drar vi över dit och kollar.

För en dags tur med 3 eller om det var 4 dyk skulle de ha runt 13,000bath/ pers.

Och att lösa det här med Druttens fridykning var både dyrt och komplicerat, för de ville inte släppa i honom i vattnet ensam utan ville att han skulle ha en guide med sig.

Så jag sa att vi drar och kollar på ett annat ställe först, för jag tycker det e rätt mycket pengar.

Så vi går över gatan, en bit längre fram tar vi en tvär gata ner.

Och där ligger Khao Lak Scuba Adventures, som jag gjorde en liveaboard med för drygt 2 år sedan.

Vi går in för att prata lite om vad det har att erbjuda och vad priserna ligger på.

Fabian, som mannen som hjälper oss heter, tittar på mig och säger

-Har du dykt här förut?

-Ja det har jag, svarar jag.

-Gjorde en liveaboard här för 2 år sen, när vi var 14 personer från Buddha view som kom över.

Ja just det svarar han, tyckte jag kände igen dig.

Hur fan kan han känna igen mig efter 2 år, han lär ju ha träffat tusentals personer sen dess.

Men det är väll mitt ypperliga orginella utseende och min sköna utstrålning som gjort sitt ;)

Nåväl, det gav oss ju alla fall 5% rabatt på hela kalaset.

Så det slutade med att vi bokade in en kort liveaboard på 2 dagar med 6 dyk för 11.500bath var för mig och Patrik med all inclusive.

Vad Drutten fick betala minns jag inte, men han fick dyka bäst han ville alla fall så då var han nöjd.

Så sen var det bara att börja fylla i alla papper, så kommer frågan jag inte vill ha.....

-Så när dök ni senast?

Patrik svarar att han precis avlutat sin advance på Ko Lanta.

Jag själv tittar upp mot taket som att jag funderar och låtsas räkna på fingrarna å säger, medan jag med spretande fingrar vickar handen fram och tillbaka som ett tecken på ungefär ( samma tecken som problem under vatten )

-Runt 8 månader sen.

Bra säger han då har ni alla fall dykt inom ett år :)

För har man inte dykt det senaste året (på många ställen de senaste 6 månaderna)

Vill de alltid att man ska göra ett refresh dive.

Då man går igenom lite teori, tecken man använder under vatten osv.

Sen ska man göra lite övningar under vatten som  att ta av masken och lite annat.

Eftersom jag aldrig gjort den vet jag inte exakt, men jag vet att det kostar extra och jag kan lika gärna gå igenom alla tecken med Patrik.

Och alla övningar under vatten har jag inga problem med, värre att minnas exakt hur allt ska sitta på dyk tuberna och hur man gjorde hela body checken.

Och på dessa liveaboardar behöver du aldrig förbereda eller ta av och på dykvästen, för det gör crewet ombord.

Och Body checken vet jag vad jag ska kolla, men jag kommer aldrig ihåg i vilken ordning, och har aldrig gjort.

Så kanske det man ska försöka öva in nu då :P

Men det är samma där, Patrik får börja kolla, så kollar jag efter honom :)

Lätt som en plätt.

Jag vet ju att det var länge sen jag dök, eftersom det var sist jag var i Thailand.

Och när jag kollar i min logg bok ser jag att jag gjort 4 dyk i juni 2009, varav 2 inte är loggade.

Och innan det var sista dyket mitten av februari samma år.

Oppppps!

Men det här kommer lösa sig galant.

Hur som helst, vi skriver klart alla papper, betalar och glider sen iväg för att kolla efter ett boende någonstans klockan nio på kvällen.

Vi går runt lite här och där och frågar där vi fått tips om.

Allt verkar vara fullt, men varje ställe tipsar om ett nytt så det är bara att gå vidare.

Och utanför en affär får vi ett napp, så Drutten får hoppa på moppen och åka iväg å kolla det.

Han kommer tillbaka efter en liten stund med en annan herre på moppe med sidovagn.

Så vi lastar på all packning så åker jag med och Drutten och Patrik får gå.

Hotellet ligger en liten bit nedanför dyk shopen och det är riktigt fräscht och fint.

Vi får även en extra madrass till rummet.

Så jag och Patrik får King size sängen, som vi egentligen hade kunnat dela alla tre, eftersom vi redan delat på betydligt mindre sängar tidigare.

Och Drutt får sova på madrassen.

Det här är definitivt det finaste rummet jag och Drutten kommer att ha på hela resan, och att få ta en låååång varm dusch var nästan lite magiskt :)

Och självklart lyckas Drutten även pruta ner detta rum till 900 bath.

Men att ha AC på rummet, det e absolut en överdrift, man blir bara förkyld och det blir bara  jobbigt att kliva utanför dörren efter en natt i kyla.

Även om man nu inte har den på kallt, nä en vanlig fläkt duger alldeles lagom.

Efter att slappat på rummet var det dax att ge sig ut och försöka hitta någonting att äta.

Men eftersom kl hade blivit elva så fanns det inte mycket ställen kvar, Khao Lak verkar liksom dö ut vid den här tiden.....

Till slut hittade vi alla fall ett ganska mysigt hak, så vi fick lite mat och en välförtjänt Singha.

Sen var det bara att bege sig hem för att sova lite, eftersom vi skulle upp halv sju på morgonen.

12 Januari.

Vi går upp relativt tidigt eftersom idag ska jag visa grabbarna lagunen som ligger på ön.

Så vi packar ihop våra saker, käkar lite frukost, köper på oss massa vatten och drar sedan iväg på hajk.

Vi går längs den gyttjiga stranden bort mot berget, följer den lite snirkliga gången som är nedanför berget, tills vi kommer till en liten öppning.

Det är riktigt brant uppför, leran är röd och lite rep hänger ner som man kan ta hjälp av för att ta sig upp.

Här är det, säger jag glatt :)

Här???? svarar de.

Japp, jag sa ju att det inte va jätte lätt klättring.

Men det här är inget mot vad som väntar när vi ska ner till lagunen.

Och grabbarna verkar inte ett dugg missnöjda utan börjar klättra för glatta livet :)

Så vi kastar oss som små apor uppför.

Här är det inte att rekommendera flipp-flopp.

Det går ju så klart, men det kan bli ganska halt.

Och just uppför och en bit ner funkar det barfota, men ju längre ner du tar dig mot lagunen, desto svårare klättring blir det.

Och stenarna kan vara ganska vassa, så vår Drutt vill ju köra hard style så det blir barfota för honom :)

Ju längre in man kommer i den massiva djungeln, desto fuktigare blir luften.

Och man känner sig ganska liten där inne bland alla stora växter.

Och det är en fördel ju mindre och smidigare du är, att ta sig ner sista biten.

Det är andra gången jag är nere i den här lagunen, och även denna gång va det väldigt lite vatten i den.

Men det spelar inte så stor roll, det är bara coolt helt enkelt att varit ner i en lagun.

Och jag gillar verkligen klättringen.

Så efter vi kikat runt där nere en stund, druckit lite vatten å tagit en rök paus, börjar vi klättra tillbaka.

Vi följer några djungel stigar för att ta oss till view pointen.

Och det är en riktigt skön känsla att stå där och se ut över Railay.

Och precis brevid oss stupar det rätt ner, så att kolla ut över kanten ger lite fjärilar i magen.

Vi klättrar ner, och tar en sväng bort till stranden, men där va det full fart med filmning så vi beger oss tillbaka för att hämta våran packning, käka lite och ta en dusch.

Så hela utflykten tog bara ett par timmar, vilket va tur.

För dagens mål är att ta oss vidare till Khao Lak.

Vi frågar i någon turist byrå, och de förklarar för oss att enklast att ta sig dit är med båten till Phuket, och sen med buss därifrån.

Det skulle kosta 900bath, men båten hade redan gått så vi måsta vänta till i morgon.

Hell no vi ska.

Så vi går vidare till longtail båtarna som ligger i närheten av där vi bor på östra sidan.

Det ska ha 150 bath per person för att köra oss till Krabi, om de kommer mer folk som ska åka.

Efter en kvart säger han att för 200bath kör han oss nu, så vi tar det.

Resan tar väl drygt en timme, om ens det.

Vi blir avsläppta i närheten av stora piren, och direkt börjar folk försöka sälja på oss sina resor eller bra boende.

Leende och artigt tackar vi nej och går upp till stora vägen.

Lite förvirrad står vi där och tittar och undrar var busshållplatsen kan ligga.

Drutten tycker som vanligt att vi ska gå.

Och jag är väldigt nöjd med min väska som jag kan både bära å dra på hjul.

Men nu är det ju så att trottoarerna inte funkar lika bra som hemma i Sverige.

Det sticker ut saker från butikerna över allt.

Trottoar kanterna är super höga, och vi har ingen aning hur långt det är att gå.

Förbi oss passerar några sk Songthaew ( Pick-up lastbilar ) som funkar som bussar eller nåt.

De tutar, och kollar, sen kör de vidare.

Så när det kommit ännu en sån, som stannar tutar, går Drutten fram å frågar om han kör till busstationen.

Han nickar, och vill ha 20 bath.

Vi hoppar in och fyller väl upp nästan hela bilen, så den stackars kvinna som redan satt där med sitt barn, hoppar ut och sätter sig i framsätet.

Vi åker iväg, saktar in lite här och där och det tutas även lite här och där.

Svårt att säga om det här är en slags ”busslinje” eller om bilarna kör dit man önskar.

Hur som helst, efter typ 10 min är vi framme.

Även här kommer folk fram och ska sälja sina resor, vi säger vart vi ska och självklart har de biljetter för några hundra dit.

Nej nej säger Drutten, vi ska åka public bus.

Jag vet att det inte kostar så mycket.

Och då kostar biljetten helt plötsligt om jag inte minns fel 90 bath.

Och den går om 3 min, så det blir att betala snabbt som tusan, suga i sig en cigg ännu fortare och hoppa in i en mini buss.

Vi får även veta att vi kommer måsta byta någonstans efter typ 2-2,5 timmar.

Stackars Drutten är i akut behov att behöva slå en drill så hans resa blev ganska jobbig.

Han försöker några gånger att fråga när de stannar till om han kan springa på toa, men de e ju ingen som förstår ett ord engelska så det är bara att knipa.

Vi blir avsläppta typ i ingen mans land.

Vid motorvägen eller vad det nu föreställer, 2 filer är det alla fall åt båda hållen och fort kör det.

På andra sidan vägen finns en typ mindre affär/ kiosk med ett stort tak där man kan sitta under. Och vi antar att det är väntsalen.

Och på höger sida av den finns ett långt stort hus, med några mindre butiker längst ner.

That´s all.

Drutten har ju blivit reseledaren, så han tar ju reda på var vi ska.

Så vi ska ju över till andra sidan vägen, och står där och hänger längs dikeskanten med alla andra Thaiare.

Vi är de ända farangerna så långt ögat når.

Och det roliga med Drutten är att han glider runt där längs väg kanten och pratar med folk åt höger och vänster och garvar.

Sen om de kan engelska eller inte, det spelar inte så stor roll :)

Efter ett tag kommer en riktig buss som det står Bangkok på, vi säger att vi ska till Khao Lak och de nickar att bussen går förbi där, så vi hoppar in.

När de sen kommer och ska ta betalt och undrar var vi ska, ser gubben helt förvirrad ut och har ingen aning vad vi menar.

Så ett tag där blir vi lite orolig att vi e på fel buss.

Men någon Thai tjej som kan lite engelska försöker att hjälpa oss, och frågar om karta.

Så vi plockar fram Wilmaguiden över Thailand, tar fram en karta och pekar.

Nästa problem, de använder ju inte vanliga bokstäver........

Men efter lite turer fram och tillbaka så verkar det som att vi ändå är på rätt buss.

Så då blev det 100 bath var, och vi blir avsläppta mitt i Khao Lak :)

Patrik drar hem till sitt hus och packar ihop sina saker, medan jag och Drutten stannar kvar och packar vårat.

Vi säger hej då till familjen vi bott hos, och de hoppas att vi snart ska komma tillbaka.

Vi tar en sväng förbi Patriks familj för att säga hej då till dem.

Jag dricker mina sista koppar kaffe med Arvid Nordqvist.

Sen går vi upp till turistbyrån där vi beställt våra biljetter och sätter oss och väntar på Taxi.

Drutten har lyckats fått ner även dessa priser, men inte lika bra som tidigare.

Så för att ta oss till Railay kostar det 420 bath/ person.

( Vi kidnappade Junior från denna trygghet till detta ;) Nästan lika fint )

Taxin kommer och Mr T står och vinkar av oss och ropar att han nog kommer komma förbi Koh Tao senare och hälsa på.

Vilket vi verkligen hoppas på oxå.

Vi kommer ner till Saladan och kliver ombord på båten som ska ta oss till Railay.

Vattnet ser lugn ut vilket glädjer mig, för jag känner inte för att bli sjösjuk.

Resan tar några timmar, och en longtail båt kommer ut i vattnet för att plocka upp oss.

Vi blir avsläppta på Railay West Beach, där stranden är halvmåns formad.

Och där vackra kalkstensformationer reser sig högt upp ur det turkosa vattnet.

Miljön är helt magisk, men enligt min smak förstör de stora serveringarna som ligger ovanför den breda stranden lite för mycket.

De är lite för perfekt byggda, och det ger en känsla av att den västra sidan med alla sina hotell och bungalows är en för mycket skapad miljö.

Här har man inte byggt in allt i naturen, man har skapat allt perfekt för oss.

Fortfarande så är det otroligt vackert och häftigt, det går inte att komma ifrån.

Men det här är den flashiga dyra sidan.

På en cementgång tar vi oss genom anläggningarna bort till Railay East Beach.

Här är allt billigare och inte i närheten av så glamoröst som västra sidan.

Stranden är mest bara en gyttja med mangrorev, alltså ingen badstrand att tala om alls.

Men priserna ä desto lägre, och en promenad på 10-15 min för att nå någon av de andra stränderna är inget att tala om.

Och eftersom vi vill bo och äta billigt så är det denna sida som gäller.

Och det är även hit de som vill klättra beger sig.

Nästan i slutet av detta lilla centrum hittar vi ett billigt ställe att bo på.

En riktigt brant lång trappa tar oss upp till något indiskt hak, där vi får en riktig backpacker bungalow för 500 bath.

Och vi är rätt glad att få kasta av oss all den jobbiga packningen vi har med oss.

Kvällen spenderar vi med att gå och käka på något billigt Thai hak, snabbt kolla datan innan vi drar oss tillbaka till våran egen resturang för att dricka någon Singha och bara slappa, och byta historier med andra backpackers.

9 januari blev nog bara någon slags slapp dag med att bara glida omkring och äta gott och fundera på vilken dag vi ska åka vidare.

Vi är lite splittrad eftersom Job 2 Do ska komma och spela den 11 januari.

Ett av Thailands största band.

Som jag verkligen älskar, Drutten och Patrik vet ju inte vad de missar så det blir lite upp till mig.

Jag såg dem på Koh Tao för 2 år sedan, skulle vilja se dem igen.

Men samtidigt har vi ju varit kvar i flera dagar nu och jag börjar känna att det är dax att komma vidare.

Familjen vi hyr hos vill att vi ska ha en avskeds fest med bbq innan vi drar.

Och Toy vill spela och sjunga för oss.

Sagt och gjort, måndag fm drar vi in till Saladan med familjens pic-up och åker till fiske affären och handlar musslor, fisk, tigerräkor och massa andra smaskigheter.

Ett kalas för typ 10 pers kostar oss 700 bath.

( här testar vi lite tigerräkor )

( Toy lär mig kolla färskheten på fiskarna )

Patrik är oxå nere i Saladan för att se om han fått sitt tillfälliga advance id, och behöver logga några dyk.

Så jag och Drutten får skjuts ner till Lanta Divers och möter upp Patrik där.

Sen går vi till en resort i närheten där Drutten känner lite folk som ska hålla till.

Och mycket riktigt, där hittar vi Jockes pappa och fru.

0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica;">

Vi tar en fika med dem på stranden innan vi börjar röra oss tillbaka mot våra hem trakter.

Och det slutar med att vi återigen har gått hela vägen från Saladan till längst ner på Long Beach.

Men denna gång längs långa stränder och över ganska svår klättrade klippor.

Junior skadar sig lite här och där men inte så farligt.

Och vi behövde ju göra ett mandomsprov på honom för att se att han klarar av ett backpacker liv med oss framöver ;)

Vi stannar till hemma hos honom så han får göra sig i ordning innan vi drar iväg på bbq.

Och när vi kommer dit har de lagat ordning massa mat som de dukar upp.

Och det smakade helt ljuvialiskt.

Jag tror jag käkade 5 kg musslor själv

Toy sitter och spelar och sjunger, och vi hakar på bäst vi kan.

Efteråt drar vi iväg med Toy, i någon svensk målad tuk tuk han lånat till någon bar nära Saladan.

Något liveband spelar och Drutten är uppe å dansar och har nog innan kvällen är slut pratat med typ alla på hela stället.

Patrik verkar inte lika mycket för att dansa när det inte är dunka dunk, plipp plipp musik.

Så vi sitter mest ner å tar det lugnt med några drinkar å nån bira.

Senare på natten undrar Toy om vi ska med på ett annat ställe där det är fest.

Jag och Patrik åker hem å lägger oss medan Drutten dansar vidare på nästa ställe.

Och när Toy kör hem oss tappar jag mina solbrillor :(

Idag fyller mamma år, stort GRATTIS till dig mamsen :)

Vi sov faktiskt riktigt bra i våran turistbyrå.

Planerna var ju för dagen så klart stranden, men vi blir inbjudna på frukost av familjen vi bor hos.

Och Mr T säger att han ska iväg på en tillställning längre bort.

Det är barnens dag, så det är massa uppträdande och alla barnen får gratis mat, glass pannkakor och allt vad som fanns på detta ställe.

Så jag och Drutten gör oss i ordning och hakar ju så klart på dit.

Vi har en mysig picknic på gräsmattan med alla andra Thai familjer.

Äter grymt bra mat, och mest njuter av livet och Mr T´s alla storys.

Det är en riktigt rolig prick, ganska bra på engelska men de är mest kroppsspråket som hägrar ändå.

Vi tar en strand promenad bort till en bar där han brukar jobba med att sjunga och spela.

Vilket han självklart gör för oss, medan vi ligger och njuter i solen.

På kvällen möter vi upp Patrik som nu är färdig med sin Advance, så den måste vi så klart fira, vilket vi oxå gör.

Drutten å Patrik intar ju dansgolvet ganska snart, och där stannar de hela kvällen, medan jag och Anneli, Patriks syrra sitter och dricker och pratar om livet.

Tillslut kommer då även Buckets in = dyngfylla.......= Bodil dansar.......

Personalen älskar Drutten å Patrik som röjer som tokar, så verkar även brudarna göra.

Killarna däremot är mindre imponerad.

Drutten och Patrik själva märker ingenting mer än när det blir en dålig mixning i musiken, ha ha.

( old style and junior style )

( Patrik och hans storesyrra Anneli )

Patrik hakar på till våran turistbyrå å gör ett försök att sova där.

Drutten kommer insjungande klockan sju på morgonen, har nog börjat snarka redan innan han lagt huvudet på kudden.

Det är sant att det blir ganska varmt å trångt med tre pers på den stenhårda madrassen.

Så runt nio ger Patrik upp å ger sig tillbaka till sitt lyxhus med AC för att få sig lite bättre sömn.

Nu känns det som semester.

Att få bada i det ljumna havet.

Att gå barfota på stranden och känna den mjuka sanden mellan tårna.

Att ligga där och njuta,

känna den varma vinden som smekande försöker svala ner kroppen.

Och att bara sluta ögonen och lyssna till havets vågor som försiktigt smyger upp på stranden.

Och att senare på em gå upp till någon bambu bar och beställa in en kall singha och sedan sitta lugnt och titta ut över havet som sakta drar sig längre och längre ut.

Det blev min 2:a dag i Thailand,

så nu är det bara 87 dagar kvar ;)

Vi anläner till Ko Lanta och har sagt till att vi vill bli avsläppta längst ner på Long Beach.

Där blir vi genast upp raggad av en man som undrar om han kan hjälpa oss med boende.

Vi säger att vi kanske kommer tillbaka sen, men vi vill kolla lite själv.

Vi tar en lite promenad och bestämmer oss för att gå tillbaka till resturangen där vi träffade thai mannen.

För han verkade trevlig och vi behövde verkligen äta.

Mr T, en man i 50-år åldern som levt ett riktigt rock ´n roll liv i Bangkok.

Han har spelat i ett band som höll på bli riktigt stort, men då hans mamma gick bort hoppade han av och började leva ett liv efter koranen.

Så här i efterhand visade det sig vara ett riktigt bra drag av oss att gå tillbaka till Toy.

Han var inte alls den typen som var ute efter pengar, utan ville godhjärtat faktiskt hjälpa oss.

Vi sitter och pratar med honom, och han håller låda jäklar anamma.

Och Drutten sitter bara och gapar, så till slut måste jag fråga honom om han märker nån likhet.

Drutten har hittat sin själsfrände kan jag säga.

Mr T, som vi kallar honom, förklara att de e fullt överallt, och att det kan vara svårt att hitta ett boende nu.

Han erbjuder oss att ta hans hem och räcker över hans enda nyckel.

Vi är lite avvaktande fortfarande och säger att vi vill helst bo i en bungalow.

Så han tar en hel hög av våran packning och börjar glatt gå runt i hela området å fråga efter boende, men det visar sig vara fullt.

Till slut kommer vi upp till hans hem, en nerlagd turistbyrå.

.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica;">

Och han säger att ni kan ta den för 350 Bath/ natt.

Det är 2 min från stranden, 3 min från där Patrik bor, så vi slår till.

Han presenterar oss för ägaren och hans familj, vi sitter ner och de bjuder på kaffe å tilltugg.

Efter det drar vi med oss badkläderna och drar ner till stranden.

Och jag får testa en monofena för första gången.

Kan ju säga att det är lite mer trixigt än vanliga fenor, men man simmar ju som en sjöjungfru :)

När vi är en bra jäkla bit ute och på väg in tillbaka mot stranden, möter vi plötsligt en röd, stor manet.

Typ som en fotboll, om inte större.

Att försöka tvärvända och byta riktning med en monofena, då båda fötterna sitter fast i samma fena kan jag säga inte är lätt.

Och när vi då bytt riktning å försöker få upp farten igen, dyker ännu en till rackare upp.

Och Drutten är nära att simma rakt in i en.

Så vi tänker bara att shit, nu e vi inringad av massa jäkla maneter.

Så vi får försöka hålla oss nära varandra, och söka av vattnet runt oss hela tiden.

Så kommer vi in över revet, och det har börjat blivit lågvatten.

Och jag får inte slå i kanterna med monofenan då den är känslig där.

Och på vissa ställen e det så grunt så ja knappt kan glida över, så det är bara att simma med armarna å försöka glida över reven lite fint.

Så det va skönt att äntligen få komma upp på stranden igen :)

Rutinerade som vi är har vi ju med oss handdukar! Not.

Så jag lägger ut alla fen fodralen å lägger mig och solar resten av em.

Medan Drutten är ute och dyker med muräner.

Senare drar vi och kollar en thaimarknad och fortsätter sen gå och gå och gå.

Självklart med Singha uppehåll och lite mat, och sen är vi nere i Saladan.

Centrumet på Ko Lanta, och det är ingen lite promenad.

Så vi glider runt och kollar lite affärer, medan vi väntar på att Patrik ska komma tillbaka från sitt natt dyk, för klockan har nästan blivit 23.00.

Det känns lite skumt att träffa honom där, på andra sidan jorden typ.

Vi tar en Songthaew (pickup-lastbil där man på flaket har gjort i ordning säten på vardera långsida, ordet betyder just det ” två bänkar”) tillbaka till Patriks hus.

Där han bor med sina föräldrar, syskon och deras respektive och 2barn.

De håller på å lägger sig, men kommer upp och hälsar innan de hoppar i kojs.

Vi drar vidare och tar några Singha innan vi skiljs åt.

Fredag 7 Januari.

På väg till Ko Lanta.

Ja nu ska vi se hur lång tid det  tar innan jag blir åksjuk när jag sitter här i en mini buss på väg från Krabi till Ko Lanta.

Klockan är 8:45 på morgonen, och det är fortfarande lite svårt att fatta att man är här.

Landade igår sex på morgonen, Thai tid.

Breved mig på planet satt ett riktigt trevligt par i min ålder, Jocke och Elinore från Norrköping.

Det gör ju alltid att resan känns snabbare när man har någon att samtala med.

Någon gång där uppe i luften inser vi att vi snart måste sova så vi ska få några timmars sömn, så de tar varsin insomnings tablett.

Shit va nice, tänker jag.

Som redan är så trött så ögonen går i kors, jag tar en jag med så jag verkligen får sova ut lite.

De sover gott som tusan....

Jag har lite svårare med det ;)

Så va det med det ja, jag är glad om jag fick sova 45 min sammanlagt, ha ha åter bevisat att konstigheter inte biter på mig, för jag är redan så konstig själv ;)

Nå väl, det va riktigt bekvämt att resa med Thai, maten var bra, men det bästa var att inte behöva mellan landa.

Annars tycker jag inte att det är så jätte stor skillnad att resa med ett låg budget flyg eller ett så kallat bättre, som Thai nu ska vara.

Självklart kan det ju bero på att jag är rätt liten, så jag får bra plats överallt ändå.

Självklart var vi av planet så fort som möjligt, nu gällde det att snabbast möjligast hitta ett rök rum efter att suttit i luften i ca 10h.

Att ta sig ut från flygplatsen gick hur smidigt som helst, å på väskbanden låg redan alla våra väskor å snurrade.

Vi diskuterade om vi skulle ta en taxi in till Bangkok, men bestämde att vi först skulle kolla upp det nya Sky train.

Vi tog med en stor café latte från Starbuck´s å gick på upptäcks färd.

Jag hade fått ett mess av Patrik, som redan varit nere i snart 2 veckor.

Så jag drog och köpte ett 1 2 call simkort så jag äntligen fick mitt Thai nr, sen skickade jag ett mess tillbaka å talade om att jag nu var framme.

Det tar inte en lång stund förns en nyvaken Patrik ringer upp.

Och vi snackar lite så säger jag att varför skaffar du inte ett thai nr istället för att ringa från ditt svenska.

Då säger han att när hans föräldrar åker hem så ska han ta deras.

Ja ha säger jag, så du ska alltså stanna längre ;)

För när han ringde på nyår, sa han att han kanske hade en överraskning, och då misstänkte jag direkt att det var att han hade förlängt sin resa.

Så nu fick jag ju det bekräftat, ha ha.

En nyvaken Patrik som försäger sig, tyckte inte han var lika kul som jag tyckte :)

Nå väl. vi drar ner till sky train och jag vet bara att jag ska till Bayokie sky hotellet, där Tobbe å Mr Drutt befinner sig, och ett gäng andra som jag inte känner.

Det visar sig att hotellet ligger precis breved näst sista stationen på sky train blåa linje.

Det finns en röd som kostar 150 bath, och den stannar bara på ett ställe.

Så jag måste ta den blåa, går och ska betala och till min förvåning så ska de ha 40bath.

Och det tar typ en kvart, 20 min att åka.

En taxi går på 400-500bath om man inte lyckas övertala en taxi att köra på taxameter för då kostar resan runt 200bath plus tullavgifter.

Och den tiden jag kom in, skulle jag hamnat i rusningstrafiken.

Så sky train is the thing.

Jag är nästan framme vid Ratchaprarop, där jag ska gå av då Drutten ringer och är helt förtvivlad.

Var är du någonstans?

Hörru, ja ska precis kliva av sky train nu, ja e framme strax har inte tid att snacka nu, vi syns snart säger jag.

Jag kliver av med min jumbo packning och undrar var jag ska, så jag frågar en uniformerad herre, som pekar runt hörnet.

Åh ja där låg byggnaden ja, typ 100 våningar högre än alla andra hus.

Åh det jag möter när jag kommer in på hotellet är ju inte de fräschaste snubbarna på denna planet direkt.

Det syns lång väg att de här pojkarna har haft en hård natt bakom sig med lite för mycket alkohol.

Drutten är som ett litet flipper spel, han har fortfarande resfeber och trodde jag hade försvunnit då jag inte dykt upp tidigare, så han va övertygad om att de hade missat mig.

Själv hade jag ju bara såsat, så grabbarna skulle få lite sov morgon.

Vi lämnar av min packningen på hotellrummet och drar ut i myllret med Tobbe, som ska shoppa det sista å sen skicka hem massa saker.

( Utsikten från Tobbes rum )

Och det gick undan vill jag lova, men på nå vis hann vi alla handla massa kläder, även jag som absolut inte skulle ha något mer i packningen.

Men i det tempo tyckte till och med jag att det va kul att shoppa, och ändå bättre eftersom vi fick Tobbe priser överallt, eftersom han kände alla överallt.

Spenderar gänget ska vidare till Krabi med två flyget, jag å Drutt ska ju leva backpacker liv så vi funderar på om vi verkligen ska flyga med dem eller inte.

Vi väljer till slut att åka buss, eftersom han på resebyrån aldrig kan ge oss ett pris på flygbiljetterna.

Han säger att han kan boka in oss på planet som går sex, men att vi kan inte få reda på priset förrän vi bokat, vilket pucko.

Och för buss resan till Ko Lanta ska han ha 2080 bath.

Så drar en snabb dusch å säger hej då till de andra, drar ut på stan så Drutten får shoppa de sista han vill ha.

( Då lämnar vi Västerskorna, drar på flipp floppen å ger oss ut på tur )

Tar en taxi till södra buss stationen som ligger en bit utanför smeten.

Vi går in och beställer en bussbiljett till Krabi, ca 900bath.

Men bussen går inte för ens om några timmar, så vi går och äter, glider omkring lite och kollar på alla små stånd med saker.

( Min första Som Tam <3 trött å glad Bodil )

Sen går jag och tar en thaimassage.

Helt plötsligt har vi slagit ihjäl 3timmar och får springa till bussen.

Och jag ser verkligen fram emot denna resa så jag kan få sova några timmar.

Säterna går att luta mycket, och jag kryper under filten som mannen på bussen delar ut, och har snart däckat.

Det va riktig bra service på bussen, man fick lite snacks, kaffe, vatten, kakor.

Och när vi stannar till kl 1 på matstället, så ingick maten i detta pris.

Nu var det ju riktig thai mat, så allt gick ju inte att äta.

Halv sju är vi framme i Krabi, där vi får boka ny biljett till Ko lanta med mini buss.

Måndag 3:e

Vaknar, och känner mid så där sjukt utmattad igen.

Krypningar i kroppen och illamående. Och den här dagen skulle jag använda mig av att uträtta de sista sakerna.

Få bort bilen någonstans, lämna symaskinen osv,

Men jag känner att jag kommer ju ingenstans, så jag lyckas ju tvätta upp de sista kläderna.

Städa upp lägenheten å packa lite till, mellan sängvarven.

Sen va det meningen att jag skulle åka till Uppsala för att ställa bilen där hos en polare medan jag är borta.

Men då tyckte Niklas att ja skulle komma in till han på söder så vi hann träffas lite innan ja skulle dra, så ville han bjuda på mat, så de tyckte ja var en bra idé.

Nu trodde jag att vi skulle käka hemma hos han, så ja kunde ligga å slöa på soffan.

Men han menade ju så klart ute, och det va jag inte riktigt nöjd med.

Men han lyckades övertala mig.

Och så fick han bli bilvakt åt Rut så länge.

Tisdag 4:e

Vaknar till ett soligt söder och känner mig mycket bättre till mods.

Drar upp, tar en snabb kaffe och sen ut tillbilen, och tar mig söderut.

Åker till Lissma å ska hälsa på Mia och ge tillbaka symaskinen jag lånat någon gång för en evighet sen.

Hon bjuder på en mumsig frukost, och vi sitter å snackar skit i flera timmar.

Hon visar nya huset som hon och Awe köpt uppe i Delsbo.

Och jag får en sista husesyn, så det var nog sista gången jag fick se det som en gång var mitt hus.

Mia har verkligen fått till det fint, eller det är vll båda två.

Men Mia har en speciell känsla för det där med nytt å gammalt, och att få det riktigt varmt, mysigt och hemtrevligt.

Så nästa gång får man väll åka till Hälsinge skogarna och kolla hur de fått det där :)

Efter det åkte jag vidare till Lina och Dennis.

Då blev det ännu mera kaffe å snack, å lite lek med deras söta barn.

Jag är ju inte speciellt överförtjust i barn, men med Casper e de något annat.

Jag tror jag är lite kär i honom :)

Men det beror nog på att jag va där å bodde där i perioder förra året när jag va nere i Stockholm, från Hudik.

Och då spenderade vi så mycket tid ihop.

Senare kom Syrran å hennes familj förbi.

Sen blev det läge för mig att dra, eftersom jag måste lämna bilen vid sju.

Sedan tog jag en skön promenad från skanstull i snövädret, ända bort till Hornstull.

Hann prata med massa av mina vänner å ta farväl på mobilen.

Sista anhalten var Danne på House of pain.

Han skulle jobba någon timme till sen skulle vi gå å ta en öl.

Danne verkar ha blivit min sista anhalt innan Thailand varje gång nu.

Och även denna gång ligger en Niklas i stolen och kör en jätte tattuering över hela sidan.

När de e klar så ska vi dra å käka lite tapas på Ramglas, som har bland stans bästa tapas.

Men vi kommer in på snacket om min tattuering att vi måste göra klart den.

Så det slutar även denna gången att jag hamnar spontant i stolen igen, klockan tio på kvällen.

Så vi kör klart den innan vi drar å äter.

Så nu måste ja var försiktig för solen å allt badande igen.....

Onsdag 5

To day is the day....

Och ingen post å inget Visa kort har kommit.

Jag går upp, gör min sista svenska kopp goda kaffe, tar den med ut på balkongen för att dra i mig en gift pinne.

Tar en snabb dusch, drar på mig mina fisherman pants.

Nu börjar jag känna att jag e på g till Thailand.

Nu ska alla papper å teknik prylar packas, smink å tvätt mojängerna.

Helt plötsligt undrar jag vad jag tagit med.

Och börjar nästan oroa mig för att jag ska åka på övervikt.... TILL THAILAND!

Inte bra, inte bra.

Snackar med banken om hur vida vi ska göra.

Om jag spärrar kortet som är skickat, kan de sända ut ett nytt som är rekommenderat till mig, och de säger glatt till mig att då finns det där när du kommer hem :)

Så bra säger jag, det hoppas jag, för det vore jobbigt om det skulle ta mer än 3 månader att komma fram.

Nu vet ju jag att det e jag som har tabbat mig, eftersom pappa ringer å säger att de kommit ett nytt Visa, och jag kollar inte förrän ytterligare några dagar på mitt kort när det går ut.

Dec 2010, jag inser ju att nu är det kaos, så de skickar ner det onsdagen förra veckan,

För självklart tror jag att det ska komma på en vecka, men ack så fel jag hade.

Så nu är det bara att hoppas att de kommer fram, så min polare kan åka till lägenheten och sen skicka den vidare till Thailand.

Men annars får det lösas på något vis, har bara inte kommit på det än.

Det ända jag vet är att jag kommer behöva pengarna på det.

Att jag är en överlevare, de är det inget snack om. Men det finns gränser....

Just nu ser jag det ungefär som att det ska bli ett spännande, men lite jobbigt projekt att ta itu med.

Men att på något vis kommer det lösas.

Men tyvärr i mitt struliga, impulsiva liv jag lever, är det mina vänner å kära far och hans fru som får hoppa in å hjälpa mig varje gång det blir för knasigt, om inte jag klarar att göra det själv.

Så det är underbart att ha så underbara vänner å familj som kan trygga upp ens liv, när jag  lyckats strula till nåt som jag får svårt att lösa.

Så tack för ni finns <3

Ja sen kom Andreas å hämtade mig, och va så gullig och körde ut mig till Arlanda.

Där gick tiden rasande fort, och helt plötslig var man genom allt och skulle borda.

Så denna gång flyger man direkt flyg med Thai air, känns skönt att slippa mellanlanda helt klar.

Så nu sitter man här på fönster plats, lyssnar på musik och undrar om man ska föesöka sova en stund.

Hamnade breved ett par i typ min ålder, som är riktigt trevliga och lättsamma att prata med.

Så ja fick en insomnings tablett av honom, det gick ju så där.....

Är glad om jag sov i en timme, och enligt klockan nu så ska vi landa om 4 timmar, då e klockan sex på morgonen.

Så jag borde nog försöka ta mig en liten tupplur innan frukosten kommer rullande.

Och det var en satan räs smak man fick av tabletten, nä de var dumt.....

Ja som sagt, nu är det strax Bodil och Drutten på tur i Thailand.

En oförglömlig  resa är jag rädd.

Detta kan sluta precis hur som helst, och var som helst......

UNDERBART :)

Här är man ledig för en gång skull, vad händer då.

Jo man vaknar fem på morgonen, rastlös och allt annat än trött.

Det blev bara en dag med korvvagnen, men det gör inte så mycket.

Kul hade vi och det är det som är huvudsaken.

Så nu är man ledig i ett kvartal, minst.

Nyår blev hemma hos min bror och hans tjej i Täby, där de serverade en helt underbar 3-rätters middag.

Syrran, hennes kille Micke och hans son Eddie var oxå där.

Så det blev ett ganska lugnt skönt och mysigt nyårsfirande i syskon anda.

Jag kan inte minnas när vi syskon firade nyår ihop sist, måste varit någon gång på 1700-talet ;)

Vi körde lite kortspel, inga dåliga förlorare denna gången, de var skönt.

Eller så förlorade aldrig de som va dåliga förlorare, vad vet jag.

När vi nu va samlade allihopa och ordning gjorda, passade vi på att ta massa foton, ifall nu mamma skulle vilka ha fler foton på oss nåt tag.

Några timmar efter raketerna brakat loss i snöstormen som rådde över sthlm, styrde jag min kosa till Göta Källare för att möta upp Rolle.

Niklas J å co kom oxå dit, å så även min kära Frida.

Så nu händer det inte så mycket mer än väntan på att dra till varmare brädd grader.

Packningen är så gott som klar, och alla tycker om att på peka för mig att man inte behöver packa så mycket till Thailand.

Jag vet att det är bra å packa allt jag vill ha till Thailnad, för jag gillar lika lite där att shopa som någon annan stans i världen.

Så jag tycker det e skit bra å ta med 15 klänningar, 10 toppar, 4 shorts, 4 bikini, 3 par skor, 2 thai brallor å lite annat smått å gott.

Det jag sen jag packat, kan konstatera, är att min dykdräkt tar lika mycket plats som resten av packningen.

Så planen för Thailand ser kanske ut som sådan.

Landar 6 på morgonen i Bangkok, tar en taxi till Bayokie sky, letar reda på Tobbe.

Hakar på honom på en underbar shopping tur längs Bangkoks små gator.

Försöker snabbast möjligast ta mig därifrån, förhoppningsvis samma kväll söder ut.

Det verkar som de blir Koh Lanta.

Där ska jag möta upp Patrik, å hänga några dagar.

Sen beror det väll lite på hur mycket han hunnit rest där omkring, annars blir de säker nån sväng till Phi Phi.

Jag är ju sugen på Rai Leh, å klättra i grottorna å ner till Lagunen igen.

Sen lät det som han va sugen på Phuket och sen Similan, vilket låter perfekt för mig.

!9 januari är det fullmoon på Koh Phangan, så det kanske bli en snabbis dit.

För det lät som Tobbe å gänget oxå skulle dit.

Sen..... sen är det dax att återvända hem till ön som nästan är svår att beskriva med ord.

Då blir det Koh Tao.

Och jag ser fram emot att träffa alla som är kvar.

Och där tar min eventuella reseplan slut.

Så sen får man se vad det blir av det hela, men fram till 5 april e det jag och värmen...

Nu är min säsong över.

Idag jobbade jag sista arbetspasset, och avslutade med att sätta säljrekordet på Belgiska våfflor som ensam säljare.

Jag är helt slut i hela kroppen, och den är verkligen på väg att bli sjuk.

Det gör ont i varenda liten lem jag äger och har.

Det går som en illa måendes obehags känsla genom kroppen, typ som en ilning.

Och jag är rädd för att blir jag ledig några dagar nu å slappnar av, kommer jag bli dunder sjuk.

Det sköna är alla fall att jag fått ihop min minimum kassa till Thailand, och lite till.

Och jag å Mr D funderar på å dra ut korvvagnen under några dagar efter nyår för att få ihop ännu lite mer.

Några polare ringde å sa att de va ute å gjorde stan å undrade om jag skulle haka på.

Själv känner jag mig skapligt seg efter att nyss kommit hem.

Tagit tag i min å husbondens disk sen igår.

Jag undrar verkligen vad vi gjorde igår, som lyckats samla på oss all den disk på så få timmar.

Har precis öppnat en flaska rött, Vrongo Dongo, ha ha låter som ett passande vin för mig.

Och det får mig att tänka på den roliga säljaren på Silja som vi sprang på, jag, Jenny och Rolle.

ont: 12.0px Helvetica;">Så nu har jag smuttat lite på den, sitter på ballen å tar en cigg och funderar.......

Orkar jag?

Ett bad skulle verkligen sitta fint efter dagens svettiga arbetspass, och sängen känns lockande.

Jag tror jag tar å skiter i att planerar nåt å kryper ner i ett bad, klockan är ju trots allt snart tolv.

Så nu har det gått ännu några dagar.

Julafton har hunnit varit och vi närmar oss nyår med rasande fart.

Det mesta känns nu som att man bara jobbar, jobbar och jobbar för att få ihop så mycket pengar som möjligt till Thailand.

Det som är skönt är att man vänjer sig riktigt bra med att jobba utomhus i kylan.

Jag trodde aldrig jag skulle klara av det, men det går riktigt bra faktiskt.

Julafton var man alla fall ledig, så den tillbringade jag och Thomson hos morsan med massa god mat och dryck.

Så på kvällen ringer Mr D och säger att vi kan jobba dagen efter om vi vill.

Jag har ju redan druckit i flera timmar, planerar att dra vidare på en fest och tänker, ja ja det där blir det inget av.

Det kommer vara cool lugnt, rent ut sagt dött ute på Media Markt, för vem åker dit på juldagen!

Så jag drar vidare till nån fest i Sumpan, där jag träffar upp Patrik hemma hos nån polare till han.

Sen vidare till Patricia.

Åh alla verkar ju uppenbart gilla pling plong dunka dunka musik, så jag letar mig upp till Rock baren å buggar loss med någon lirare.

Tills Patrik kommer och säger att han tänker dra hem.

Så det var ju tur det, för på Patricia brukar man ju bli kvar på till stängning.

Nu blev det ju inte tidigare i säng för det, men det är en annan historia ;)

Klockan tio, efter 3 timmars sömn, ringer Mr D å säger att nu e det dax.

Men att han kan åka ut å kolla hur det ser ut.

10.30 ringer han å säger att de e kaos, och att jag måste komma nu.

Själv är jag inte hemma, ligger i en kort röd metallic tomteklänning å leggings.

Kliver upp och känner att, njae köra nu är det inte på tal om.

Får ringa min boss å fråga om hon har några varma vinterkläder att låna ut, och om hon kan köra ut mig.

Eftersom det skulle ta för lång tid att åka hem å byta om å försöka ta sig dit ut.

Så det blev ett snabbt hej då, hoppa på bussen å vidare till chefen.

Dra på sig varma kläder å åka ut till Media Markt, å kränga brända mandlar.

Åh kaos var det, hela butiken var en stor kö.

Var kommer alla dessa människor ifrån liksom.

Men hur som helst så satte vi alla fall mandel rekordet, så det va tur jag åkte ut :)

Det är 2 dagar kvar tills julafton, vilket känns helt overkligt.

Och ännu mer overkligt att det är 2 veckor kvar tills man ska åka till Thailand.

Jag känner en liten inre stress över det hela.

Fast jag behöver inte göra det längre.

Jag har bockat av hela ” att göra listan ” för december, bortsett från att ta Decoral och växla Bath.

Min största ångest var ju alla företags papper eftersom de ska in för bokslut.

Men nu är det fixat.

Ducoralen vet jag inte om jag ska ta, det är ju lite taight med tiden.

Och den ska ju tas en månad innan man reser, så man får hålla tummarna för att maninte blir nå sjuk ;)

Och sen vet jag att mycket av stressen finns där för att jag bokat resan, vad jag tycker är långt i förväg.

1 månad innan avresa.

Jag vet att de flesta människor bokar sin minst ett halvår innan de ska iväg.

Men jag har svårt att göra det.

Jag skulle helst boka min 1 vecka före jag drog.

Impulsiv är min melodi :)

Och den här gången reser jag själv igen, fast ändå inte.

Denna gången ska jag möta upp en polare i Bangkok, sen ska vi snabbast möjligt ta oss till sydligare brädd grader.

Kanske möta upp Patrik och hans crew som drar ner nu på lördag, eller så blir det helt andra äventyr.

Jag har ju tidigare rest ensam, så det här kan ju bli lite spännande.

För 2 år sedan, när jag gjorde min 1:a resa ner till Thailand, sa jag att jag inte är typen som gillar att resa själv.

Att det är roligare att göra det med någon annan, så man får dela sina upplevelser och minnen med någon annan.

Men eftersom jag inte fick med mig någon så blev det till att resa själv.

Och den gången var jag inte van att resa utanför norden, min engelska var riktigt kass.

Men livet är ett äventyr och jag skulle absolut iväg.

Och det visade sig att det var helt underbart att resa ensam.

Man stannar så länge man vill, man gör vad man vill när man vill.

Så det ska bli lite annorlunda nu att ha några man känner hemifrån med sig, sen får vi se hur länge våra vägar följs åt.

Tis 21 dec kväll

Niklas J bjöd på bartömmningsfest i kväll.

Men med tanke på att ja kom hem nu, halv ett på natten så var det ju lite sent tyvärr.

Så eftermiddagen och kvällen har jag spenderat ute i Vendelsö hos Lina och Dennis.

Helt sagolikt att köra ut dit.

Snön tynger ner trädens grenar, det är höga snökanter och riktig vinterväg.

Det känns nästan som man är uppe i Hälsingland när man åker de krokiga vägarna dit ut, och ett lugn infinner sig i kropp och själ.

Man kommer fram till de små röda husen och ser det varma ljuset skina ut välkomnande genom fönstren.

Och inne är det riktigt jul pysslat, ja det är så mysigt att jag blev kvar i nio timmar :)

Och nu har vi hunnit gå igenom alla företagets papper, se de ligger nu snyggt i en påse.

Så i morgon ska jag försöka få tag i min bror, så han kan ta den med norrut till min kära far.

Och då kommer jag antagligen slippa åka upp och rodde med den, vilket skulle vara super bra för min del.

Eftersom jag har lite dåligt med tid över just nu, och en hel del jobb.

Och idag blev jag även erbjuden jobb i Bangkok.

Men jag har ännu inte lyckats charmas så bra av den stora staden, så jag avvaktar med det så länge.

I morgon får jag besök av Susan från Delsbo, en galen, energi fylld sprudlande brud :)

Det ska bli riktigt kul.

Och Julafton blev spikad nu alla fall, så det blir jag å Thomson hos morsan :)

Nä nu e det dags att sova i fall det blir jobb i morgon, i 17 minus, Nice!

Det är jobbigt att inte ha datan, men samtidigt så har man sällan tid ändå att skriva.

Idag hoppade jag över att jobba, eftersom det skulle vara runt 15 minus.

Och de senaste dagarna verkar människor som bortblåsta.

Vägarna är fulla av bilar, som slingrar sig fram i 30 km/h på motorvägarna, men de verkar inte vara intresserade av att stanna till å shoppa, än mindre att käka Belgiska våfflor, eller brända mandlar.

Och eftersom jag är en fryslort så gör det inget att jag slipper stå där och frysa.

Ett värre problem är att jag ligger typ 9000 tusen back i min reskassa.

Men det finns ingen återvändo, så de e bara att köra på.

Och det va riktigt skönt att få en ledig dag, ligga och slappa och dra sig riktigt länge under sitt plommonlila varma duntäcke.

Med en kopp nybryggt kaffe i handen och läsa Wilmaguiden  om Thailand, och drömma sig bort en stund.

Efter jobbet drar jag direkt till mamma eftersom vi ska fira lilla julafton ihop hela familjen, eftersom vi splittras upp på olika delar av Sverige när den riktiga Julafton kommer.

Jag jobbar senast, men lyckas ändå vara först på plats, bortsett från min styvpappa som redan hunnit dit.

Jag kastar mig i duschen och under tiden jag gör mig klar hinner mina syskon, och min systers kille och son komma.

Stefans tjej jobbar sent så hon dyker upp senare i natt.

Mamma står i köket och håller på med maten, som hon oftast gör.

Men det är tur för oss det, för den som smakat min mammas mat vet att ingen kan lämna hennes hem på annat sätt än rullandes ;)

Och hon har verkligen laddat på som vanligt med mat för ett helt kompani.

Och eftersom vi inte ska öppna julklapparna förrän efter maten så måste jag ge mamma en innan.

För varje gång vi är hos mamma så står det ett gäng glas med rött vin och ingen vet vems glas som är vems.

Så därför har jag gjort små smycken med olika utseende till vinglasen så man kan hålla reda på sitt eget glas.

Vilket blev en mycket uppskattad present.

Bortsett från syrran, som trodde hon hade spillt på sitt glas.

Och sen hoppade högt varje gång hon drack när den där klingade till i glaset, he he.

Sen käkar vi tills alla håller på å gå under som vanligt.

Och det blev en riktigt trevlig och mysig kväll utan julstress, precis som det ska vara.

Senare på kvällen ringer MM Patrik å undrar vad jag gör och var jag är.

Han blir upplockad av en kompis å säger till honom, men tjenare Botjitta.

Jag blir helt paff å säger VAD SA DU NU?????

Han as garvar...

uot;letter-spacing: 0.0px;">-Botjitta, säg inte att du kan den låten, säger han...

Vi båda as garvar å börjar sjunga den.....

De hände sig en da, när jag for ut ti stan, ut ti stora Köpparbergslän.....

Så drog vi hela låten Ha ha.

Och de enda som kan förstå de roliga och komiska i det hela är mina speciella hälsinge vänner <3

Denna låten är kult för oss, det är kärlek, party och underbara minnen.

Den låten är ett leende på läpparna som dröjer sig kvar länge.

Och att en tvätt äkta stockholmare och Plipp plopp laser snubbe kan den låten med Iggesundsgänget är heeeelt otroligt.

Jag garvade så ja höll på dö, och undrade genast om jag skulle fria nu eller sen....

Så det får kanske bli sen, men det är en annan historia i så fall.

Så det blev en skön bonus den kvällen.

Och nu till tavlan jag gjorde.

Det ända mamma sagt att hon vill ha väldig länge, är en tavla med oss syskon ihop.

Så hur hon reagerade på den.....

Hon släppte den inte ur siktet på hela kvällen :)

Fredag 17dec.

Idag höll jag på bränna ner husbondens lägenhet.

Jobbat ganska sent och Frida ska komma över på ett glas vin hemma hos mig.

Hon har inte hunnit varit över och kollat hur jag bor, eftersom jag haft fullt upp de senaste tiden.

Eller fullt upp har jag väll alltid så de var ju knasigt sagt i för sig.

Men nu var det dax alla fall.

Jag kommer hem, börjar spola upp ett bad för jag tänker att jag hinner kanske ta ett snabb bad för att göra mig i ordning tills hon kommer.

Går och ska börja tända ljus och hittar ingen tändare.

Så jag plockar fram tändstickor och börjar tända ljus efter ljus.

Står vid balkong fönstret, tändstickan är nästan helt ner brunnen, skakar handen så lågan ska slockna.

Går ut i köket å spolar kallvatten på den å undrar var toppen på den tog vägen, kastar den i soporna å börjar diska.

Efter en stund funderar jag att -fan luktar det inte bränt?

Går ett varv i lägenheten, åh jo det luktar lite bränt.

Tänker att de är väll ljusen då, går ut diskar klart, kollar till badet inte klart än.

Och tänker att Frida är här när som helst så jag badar snabbt när hon kommit istället.

Går ut till vardagsrummet och tänker att jag viker ihop täcket som ligger utbredd i soffan, går runt till balkongdörren och känner att de luktar verkligen bränt här.

Ser ingenting konstigt och tycker det e mycket konstigt.

Lutar mig över soffan å tar tag i täcket å börjar vika ihop det och kollar ner på mattan.

Där ser man, lite större än en tennisboll hur mattan har smällt och hur det brinner runt kanterna en ganska svag låga.

Typ 7cm ifrån soffan!!!!!!!!!!!

Där hade jag tur kan man säga.....

Sen kom Frida srax efter det, så då öppnade vi en flaska rött, käkade lite ost medan jag klistrade klart på tavlorna, som blev sjuuuukt grymma.