bodilfredsdotter

Vi anläner till Ko Lanta och har sagt till att vi vill bli avsläppta längst ner på Long Beach.

Där blir vi genast upp raggad av en man som undrar om han kan hjälpa oss med boende.

Vi säger att vi kanske kommer tillbaka sen, men vi vill kolla lite själv.

Vi tar en lite promenad och bestämmer oss för att gå tillbaka till resturangen där vi träffade thai mannen.

För han verkade trevlig och vi behövde verkligen äta.

Mr T, en man i 50-år åldern som levt ett riktigt rock ´n roll liv i Bangkok.

Han har spelat i ett band som höll på bli riktigt stort, men då hans mamma gick bort hoppade han av och började leva ett liv efter koranen.

 

 

Så här i efterhand visade det sig vara ett riktigt bra drag av oss att gå tillbaka till Toy.

Han var inte alls den typen som var ute efter pengar, utan ville godhjärtat faktiskt hjälpa oss.

Vi sitter och pratar med honom, och han håller låda jäklar anamma.

Och Drutten sitter bara och gapar, så till slut måste jag fråga honom om han märker nån likhet.

Drutten har hittat sin själsfrände kan jag säga.

Mr T, som vi kallar honom, förklara att de e fullt överallt, och att det kan vara svårt att hitta ett boende nu.

Han erbjuder oss att ta hans hem och räcker över hans enda nyckel.

Vi är lite avvaktande fortfarande och säger att vi vill helst bo i en bungalow.

Så han tar en hel hög av våran packning och börjar glatt gå runt i hela området å fråga efter boende, men det visar sig vara fullt.

Till slut kommer vi upp till hans hem, en nerlagd turistbyrå.

.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica;">

Och han säger att ni kan ta den för 350 Bath/ natt.

Det är 2 min från stranden, 3 min från där Patrik bor, så vi slår till.

Han presenterar oss för ägaren och hans familj, vi sitter ner och de bjuder på kaffe å tilltugg.

 

Efter det drar vi med oss badkläderna och drar ner till stranden.

Och jag får testa en monofena för första gången.

Kan ju säga att det är lite mer trixigt än vanliga fenor, men man simmar ju som en sjöjungfru :)

När vi är en bra jäkla bit ute och på väg in tillbaka mot stranden, möter vi plötsligt en röd, stor manet.

Typ som en fotboll, om inte större.

Att försöka tvärvända och byta riktning med en monofena, då båda fötterna sitter fast i samma fena kan jag säga inte är lätt.

Och när vi då bytt riktning å försöker få upp farten igen, dyker ännu en till rackare upp.

Och Drutten är nära att simma rakt in i en.

Så vi tänker bara att shit, nu e vi inringad av massa jäkla maneter.

Så vi får försöka hålla oss nära varandra, och söka av vattnet runt oss hela tiden.

Så kommer vi in över revet, och det har börjat blivit lågvatten.

Och jag får inte slå i kanterna med monofenan då den är känslig där.

Och på vissa ställen e det så grunt så ja knappt kan glida över, så det är bara att simma med armarna å försöka glida över reven lite fint.

Så det va skönt att äntligen få komma upp på stranden igen :)

Rutinerade som vi är har vi ju med oss handdukar! Not.

Så jag lägger ut alla fen fodralen å lägger mig och solar resten av em.

Medan Drutten är ute och dyker med muräner.

Senare drar vi och kollar en thaimarknad och fortsätter sen gå och gå och gå.

Självklart med Singha uppehåll och lite mat, och sen är vi nere i Saladan.

Centrumet på Ko Lanta, och det är ingen lite promenad.

Så vi glider runt och kollar lite affärer, medan vi väntar på att Patrik ska komma tillbaka från sitt natt dyk, för klockan har nästan blivit 23.00.

Det känns lite skumt att träffa honom där, på andra sidan jorden typ.

 

Vi tar en Songthaew (pickup-lastbil där man på flaket har gjort i ordning säten på vardera långsida, ordet betyder just det ” två bänkar”) tillbaka till Patriks hus.

Där han bor med sina föräldrar, syskon och deras respektive och 2barn.

De håller på å lägger sig, men kommer upp och hälsar innan de hoppar i kojs.

Vi drar vidare och tar några Singha innan vi skiljs åt.