bodilfredsdotter

 

Patrik drar hem till sitt hus och packar ihop sina saker, medan jag och Drutten stannar kvar och packar vårat.

Vi säger hej då till familjen vi bott hos, och de hoppas att vi snart ska komma tillbaka.

Vi tar en sväng förbi Patriks familj för att säga hej då till dem.

Jag dricker mina sista koppar kaffe med Arvid Nordqvist.

Sen går vi upp till turistbyrån där vi beställt våra biljetter och sätter oss och väntar på Taxi.

Drutten har lyckats fått ner även dessa priser, men inte lika bra som tidigare.

Så för att ta oss till Railay kostar det 420 bath/ person.

( Vi kidnappade Junior från denna trygghet till detta ;) Nästan lika fint )

 

Taxin kommer och Mr T står och vinkar av oss och ropar att han nog kommer komma förbi Koh Tao senare och hälsa på.

Vilket vi verkligen hoppas på oxå.

Vi kommer ner till Saladan och kliver ombord på båten som ska ta oss till Railay.

Vattnet ser lugn ut vilket glädjer mig, för jag känner inte för att bli sjösjuk.

Resan tar några timmar, och en longtail båt kommer ut i vattnet för att plocka upp oss.

Vi blir avsläppta på Railay West Beach, där stranden är halvmåns formad.

Och där vackra kalkstensformationer reser sig högt upp ur det turkosa vattnet.

Miljön är helt magisk, men enligt min smak förstör de stora serveringarna som ligger ovanför den breda stranden lite för mycket.

De är lite för perfekt byggda, och det ger en känsla av att den västra sidan med alla sina hotell och bungalows är en för mycket skapad miljö.

Här har man inte byggt in allt i naturen, man har skapat allt perfekt för oss.

Fortfarande så är det otroligt vackert och häftigt, det går inte att komma ifrån.

Men det här är den flashiga dyra sidan.

 

På en cementgång tar vi oss genom anläggningarna bort till Railay East Beach.

Här är allt billigare och inte i närheten av så glamoröst som västra sidan.

Stranden är mest bara en gyttja med mangrorev, alltså ingen badstrand att tala om alls.

Men priserna ä desto lägre, och en promenad på 10-15 min för att nå någon av de andra stränderna är inget att tala om.

Och eftersom vi vill bo och äta billigt så är det denna sida som gäller.

Och det är även hit de som vill klättra beger sig.

 

Nästan i slutet av detta lilla centrum hittar vi ett billigt ställe att bo på.

En riktigt brant lång trappa tar oss upp till något indiskt hak, där vi får en riktig backpacker bungalow för 500 bath.

Och vi är rätt glad att få kasta av oss all den jobbiga packningen vi har med oss.

 

Kvällen spenderar vi med att gå och käka på något billigt Thai hak, snabbt kolla datan innan vi drar oss tillbaka till våran egen resturang för att dricka någon Singha och bara slappa, och byta historier med andra backpackers.